Blev jag lycklig av att leta glada ansikten? – Dag 92

Sedan Dag 63 har jag spelat ”leta-glada-ansikten-spelet” i 5 minuter varje dag. Appen, Psych me up, har fungerat kanon. Till en början var det verkligen svårt. Jag fick verkligen koncentrera mig och leta noggrant. Jag kom på att det är bättre att kolla på ögonen istället för munnen i jakten på den glada personen. Nu hittar jag den oftast jättesnabbt, så jag har verkligen hjärntränat mig till att hitta glädjen!

wpid-screenshot_2014-07-02-23-23-38.png

Jag har märkt att jag letar glada ansikten även i verkligheten. Den insikten kom när jag var på loppis en dag och gick och tänkte att ”detta var ju ett trevligt ställe, alla ser så glada ut”. Då insåg jag att jag ”ser upp” oftare. Jag tittar mer på människor, lyfter blicken och möter den hos andra. Men jag insåg också när jag verkligen såg mig omkring att ”alla” inte alls var så glada. Tvärtemot så uppmärksammade jag de glada. Det var en riktigt häftig stund!

Jag blir inte lika påverkad om någon annan ser sur eller arg ut, vilket är skönt. Ofta så ser människor lite småsura eller arga ut när de är avslappnade eller tänker. Att då läsa av det som ilska är ju jättedumt, eftersom vi tenderar att adoptera andra människors känslouttryck och därför reagerar negativt. Bättre då att adoptera de glada känslorna och det har jag lättare för nu, tack vare spelandet!

Blev jag lycklig av att leta glada ansikten?
Ja, jag tycker mig definitivt märka en skillnad.

funkar

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *