Blev jag lycklig av att minnas? – Dag 97

Sedan Dag 86 har fem minuter av mina vardagsbestyr bestått av att minnas. Jag har för det mesta suttit eller gått omkring och tänkt tillbaka på sekvenser ur mitt liv.

Jag har tänkt på när jag och Daniel började inse att det nog skulle bli vi. På den pirrande känslan som uppstod i kroppen när vi kysstes första gången och när jag i eufori cyklade hem en småkylig, lite disig septembermorgon med ett leende på läpparna efter att ha spenderat en hel helg i hans sällskap. Eller då Daniel väckte mig en morgon med budskapet om att hans föräldrar stod utanför på parkeringen. Då jag i panik sprang runt som en dåre efter att ha insett att jag inom två minuter, nyvaken och förvirrad, skulle få träffa mina svärföräldrar för första gången!

Jag har tänkt på hur jag som barn satt vid matbordet hemma hos mormor och studerade tallrikarna. De var typiskt 70-talistiskt Crème brûlée-bruna (som bränt socker) och hade ett ganska speciellt mönster längs kanterna som påminde om ärtsoppa. Jag minns att jag brukade sitta och dra fingret längs ärtsoppemönsterkanten och än idag vet jag precis hur det kändes i fingret av att göra det.

Jag har tänkt på min bästa barndomskompis och alla våra fina stunder ihop. Hur jag ÄLSKADE att komma hem till henne och leka och ännu mer hur underbart goda bullar hennes mamma bakade.

Blev jag lycklig av att minnas?
Ja!  När jag tänkt tillbaka har jag funderat på hur det kändes just där och då och försökt att återuppleva dessa känslor. Det har jag lyckats med utan ansträngning, för med minnet har det kommit en flod av upplevelser, känslor, smaker, ljud och dofter som fullkomligt sköljt över mig. Jag har skrattat, gråtit, rodnat, lett och fnissat. Jag har fått uppleva harmoni, eufori, glädje och sorg genom att tänka tillbaka på alla dessa små, små stunder i mitt liv. Jag har tänkt på hur minnena format mig och ännu formar mig, vilket såklart ökat min självinsikt.

Att tänka tillbaka på mina minnen har varit som balsam för själen. Jag har verkligen insett vilken fantastisk skattkista med glädje (skrattkista?) jag har. Återvinning när den är som bäst!

funkar

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

En reaktion på “Blev jag lycklig av att minnas? – Dag 97

  1. Kajsa

    Tar lite för givet att det är mig och just min mammas bullar du pratar om 😉
    Men håller med dig, vi hade en riktig rolig barndom tillsammans! Brukar också tänka tillbaka ibland och fnissa lite när jag tänker på allt skoj, som hur vi ALLTID hamnade bland brännässlorna när vi cyklade ner i diket då vi gjorde ”konster” på cykeln. Eller som när vi övade som tusan på gungbrädan för att kunna ställa oss på brädan samtidigt som vi gungade. Skulle aldrig våga det idag!!

    Vet inte om du läser här i bloggen längre men ville mest säga att jag tänker tillbaka ibland också 🙂
    Hoppas vi kan ses snart igen 🙂

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *