Blev jag lycklig av vänlighet? – Dag 72

Sedan ganska länge tillbaka har jag testat att göra gott för människor jag mött. Att vara vänlig på olika sätt alltså.

Det har jag gjort mest genom att le mot folk jag mött (grannarna på vägen till affären har varit särskilt utsatta) men också genom att skänka pengar till behövande, hålla upp dörrar, hjälpa människor som ramlat osv.

Första iakttagelsen är hur människor tinar upp och börjar att utstråla värme i samband med vänligheten. Jag minns särskilt en granne som kom gåendes i mötande riktning en dag då det småduggade. Vi båda gick hukade för att skydda oss mot regnet och när vi möttes tittade han ner i marken och såg ganska butter ut. Jag sade glatt hej och han tittade upp förvånat. Jag log mitt allra gladaste och att se honom spricka upp i ett härligt leende var helt underbart! Behöver jag säga att jag smålog hela vägen till affären?

Andra iakttagelsen är att vänligheten sprider sig. När jag ”blivit utsatt” för goda gärningar så har jag utan att tänka på det varit extra angelägen om att göra gott jag med. Både mot den som varit snäll mot mig och mot alla andra.

Vänligheten skapar alltså glädje både för mottagaren och för den som ger. Den skapar också en positiv spridning, som fina ringar på vattnet.

Blev jag lycklig av vänlighet då?
Ja, goda gärningar ökade min lyckokänsla!

image

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *