Kategoriarkiv: Lycklig när livet vänds upp och ner?

Sjukstuga – Dag 65

Idag är det sjukstuga här hemma med feber och halsont. Förmodligen en påföljd av den mysiga middagen utomhus i blåsten igår.

Har bunkrat upp med film och godis och hoppas på förbättring imorgon.

Lyckobarometern sjunker såklart lite, men samtidigt är det bra mysigt att bara ligga hemma i soffan och vila en hel dag.

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Dagen före – Dag 43

Jag ligger just nu i sängen och skriver ett brev till farmor. Det är ett slags hejdå-brev med minnen, tankar och frågor.

Imorgon ska vi begrava henne. Det känns både viktigt och jobbigt. Brevet blir för mig ett sätt att greppa och hantera verkligheten. Helt klart ett avslut och farväl, men också en dialog med henne i himlen.

image

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Hur jag testar lyckan just nu – Dag 37

Nu är jag verkligen igång med projektet och har en hel del att göra om dagarna:

1. Jag testar tacksamhet genom att skriva tacksamhetsbrev till människor jag vill tacka lite extra. Jag testar också genom att verkligen uttrycka tacksamhet när jag upplever det, exempelvis till den trevlig kassörskan.

2. Jag njuter av livet aktivt varje dag. Jag stannar upp och verkligen njuter så ofta jag kan och minns att göra det. Jag njuter till exempel av doften av regn på varm asfalt, svalornas vinande i luften och smaken av nykokt rabarbersaft!

wpid-20140606_200948.jpg

 

3. Jag bygger nya, awesome vanor genom att använda formeln ”Efter att jag [fyll i en vana du redan har] så ska jag [fyll i med en ny, enkel vana] + göra en segergest”. Min personliga formel går ut på att jag efter toabesök gör två st knäböj.

4. Jag grubblar kontrollerat. Jag har avsatt tid varje dag för att grubbla på saker jag behöver processa. Knepet är att bestämma ett klockslag, t.ex. 17:30-17.45. När tiden är inne, ställs en timer och så börjar grubblandet. När timern ringer så är grubbeltiden över.

5. Jag övar på att visa mig sårbar, vilket påbörjades med en övning som går ut på att lära känna mina skamkänslor (när de uppkommer och varför).

Brenebrown skam lycklig på 100 dagar med ram

6. Jag hanterar min farmors bortgång. En bit in i projektet blev min farmor sjuk och en kort period efter dog hon. Just nu är jag och mina nära mitt i sorgearbetet som givetvis ser olika ut från person till person. Min sorg har mestadels kanaliserats genom att välkomna alla typer av känslor. ”Det är okey att känna” säger jag till mig själv varje dag. Tankarna har jag styrt mot att känna tacksamhet och glädje för den tid hon fanns och för de minnen vi tillsammans skapat.

7. Jag testar hur relationer påverkar lyckan. Eftersom jag nyss flyttat till en ny stad har jag all anledning i världen att bygga nya härliga relationer! Lika mycket kommer jag att se till att vårda och njuta av de jag redan har! En del i detta är att våga visa mig sårbar.

8. Jag testar hur vänlighet gör mig (och andra) lyckligare. Detta genom att hela tiden ta chansen att göra goda gärningar, när det går. Det kan vara som t.ex. igår, då jag hälsade med ett leende på en man som såg lite ledsen ut på tåget eller som att jag har varit extra hjälpsam hemma (tagit disken några fler gånger, lagat mat fast det ”inte är min tur” m.m.). Enkelt, men effektfullt.

Pjuh! Det var ju en del 🙂 Men mer ska det bli! Läs mer om alla olika strategier genom att kika i kategorierna i arkivet.

Vad har ni hunnit testa?

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Tacksam för allt du gett mig – Dag 27

Idag har dagen känts lättare. Jag satte mig ner i morse och började skriva ett brev till farmor. Brevet är ett slags tacksamhetsbrev där jag berättat om stunder som jag är tacksam över att ha fått dela med henne. Leendet spred sig i kroppen medan jag skrev. Sorg och glädje blandades till en härlig, odefinierbar känsla. En bra sak att göra, med andra ord.

Jag tänker att om jag läser brevet högt när det är klart, så kanske hon någonstans där ute hör mina ord. Jag tänker också att jag hade velat läsa brevet när hon fortfarande fanns kvar hos oss. Men nu är det försent.

Idag ska ni få en uppgift av mig:
Sätt er ner och skriv det där tacksamhetsbrevet. Och läs upp det eller skicka det till den det berör. Vänta inte. Hur klyschigt det är låter, så är det faktiskt så att det imorgon kan vara försent.

 

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Beslut som inte borde behöva tas – Dag 26

Vad händer när vi dör? Det känns så definitivt att det är svårt för mig att greppa. Nyss levde hon, nu är hon död. Det finns liksom inget mellanläge och det är nog det som känns så konstigt. Världen är sällan så svart och vit som när det kommer till liv och död. I nästan alla stunder finns det en palett av nyanser, men inte här.

Jag har tänkt extra mycket en kvinna som arbetat med palliativ vård i Australien och frågade människor som låg för döden vad de ångrat i livet. Listan toppas med en önskan om att ha haft modet att gå sin egen väg och följa sina drömmar och att ha arbetat mindre.

Jag önskar att jag hade frågat farmor denna fråga innan hon dog. Kanske hade hennes demens gjort svaren luddiga, men likväl hade svaret varit värdefullt.

Nu fick jag precis ett samtal ifrån pappa som tillsammans med farfar har börjat plocka undan farmors saker. Dessa val som ska göras. Hemska val. I ett hem där allt man vilar blicken på påminner som henne, där ska nu farfar behöva ta beslut som ingen människa borde behöva ta. Samtalet fick mig att tänka på det som jag alltid kommer att bära med mig ifrån farmor, förutom mina minnen. Guldringen jag fick för många år sedan, som från och med igår är det mest värdefulla jag har.

image

 

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Skuldkänslor av lyckan? – Dag 17

De senaste dagarna har jag märkt av en helt ny känsla i detta projekt. Jag har burit på skuldkänslor för att jag känt mig glad och tillfreds. Detta till trots att farmor ligger på sjukhus. Det är som små tankar som naggar i mig och säger ”Hur har du mage att vara må bra när hon är sjuk?”.

På något sätt är det som att det enda rätta vore att stoppa hela världen och gråta tills tårarna bränner på kinderna. Men det kommer inte per automatik, för jag känner inte så. Jag mår faktiskt bra. Och därför har skuldkänslorna hälsat på. Har du någon gång upplevt detsamma?

Den naturliga följdfrågan blir: Är det själviskt att må bra i detta? Jag har funderat massor på det och kommit fram till att jag inte tycker att det är det. Detta för att jag insett att skuldkänslorna egentligen handlar om vad andra ska tycka och tänka. Att människor i min omgivning ska tro att jag tar lätt på situationen. Det gör jag inte, så därför blir skuldkänslorna lätt att vifta bort. Jag älskar farmor med hela hjärtat och att jag välkomnar sorgen om och när den väl knackar på. Till dess tänker jag skicka alla mina glada, varma och kärleksfulla tankar till henne.

 

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

När livet vänds upp och ner – Dag 15

IMG_1198
Tankarna snurrar. Nu har de satt in vård för att hon ska ha det så bra som möjligt tills det är dags. Min fina lilla farmor kommer snart att dö. Frågan är inte längre om, utan när.

Hur känner jag just nu? Jag känner mig sorgsen. Jag känner kärlek (till både farmor och familj) och jag känner mig tacksam över alla år hon funnit i mitt liv. På något konstigt sätt är alltså min hjärna inställd på tacksamhet, trots att jag fått detta hemska besked.  Är det för att jag inte riktigt förstått ännu eller har 14 dagar av lyckoövningar gett den effekten?

Projektet känns nu viktigare än någonsin. Men hur går lycka och sorg egentligen ihop? Kommer alla dessa övningar hjälpa eller stjälpa mig, nu när döden knackat på dörren?

Tankarna snurrar. Frågorna är många. Går det att bli lycklig på 100 dagar när en närstående snart kommer att lämna jordelivet?

 

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone