Kategoriarkiv: Lyckostrategier Resultat

Blev jag lycklig av vackert väder – Dag 90

Vilken fantastisk period jag prickade in för att testa hur vädret påverkar lyckan! Det inleddes med några dagar av regn, övergick till molnigt med sol och slutade i Sahara-hetta. Det enda som saknats är snön.

Blev jag lycklig av vackert väder? 
Jag blev både lycklig eller olycklig, men inte av själva vädret utan mer av väderväxlingarna. När det blev sol efter regnet blev jag glad över värmen. När det blev regn efter solen blev jag också glad, fast över svalkan. När solen gick i moln när jag solade blev jag missnöjd för att jag började frysa. Resten av tiden har jag inte märkt någon som helst lyckopåverkan. Detta motsvarade kanske 1% av min dag, vilket gör att jag drar slutsatsen att vädret är en ganska dålig strategi för att öka lyckan – oavsett om det är vackert eller dåligt.

En studie som visat att vädret inte påverkar lyckan pågick i fem års tid, med över 1 miljon amerikaner ifrån landets alla hörn. Jag fann samma slutsats: Nope, jag blir inte lycklig av vackert väder.

funkar inte

Men… det finns ett men!
En sak som vädret dock gör, som leder till ökad lycka, är att det för människor i Sverige samman. Finns det något annat land där fascinationen för vädret är så stark som här? Om du ska småprata med mannen i kassan – prata väder. Om du ska ta första kontakten med en snygging på stan – prata väder. Om du har myskväll med vännerna – prata väder. Det finns nog inget tillfälle där vädret sviker när det kommer till att socialisera. Och med tanke på min slutsats kring relationers påverkan på välmåendet så kan man nog säga att vädret gör oss lite lyckligare ändå 😉

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av fina relationer? – Dag 89

Jag har funderat mycket på hur relationer påverkar mitt mående sedan dag 36, vilket har lett mig in på oanade vägar. Sedan jag påbörjade detta test har jag förändrats som vän och släkting. Jag har blivit mer närvarande och mer nyfiken. Men jag har också blivit mer tydlig med mina viljor och önskemål i de relationer jag har.

Jag har under denna tid inte skaffat fler relationer. Istället har jag försökt att stärka de band jag redan har i mitt liv. Min bästa vän, min kärlek, min närmsta familj och släkt har alla blivit utsatta för detta ganska mysiga live-experiment. Jag har gjort mitt bästa för att finnas till, bemöta och överösa med kärlek och jag har fått erfara lyckokänslorna som detta skapat inom mig och de som jag haft omkring mig. Jag har njutit av all den vackra generositet som finns i oss människor, likväl som värme och välvillighet.

Något som jag verkligen förstått under denna tid är hur viktigt det är att omge sig med människor man älskar. Egentligen spelar ingenting annat någon roll, om man bara har någon att ringa när man vill fira eller deppa en stund. Jag har ganska få, men oerhört fina människor i mitt liv som jag älskar och litar på fullt ut. Människor som jag ibland inte talat med på veckor men som ändå finns kvar och ett telefonsamtal bort.

Varenda gång jag umgåtts med någon i min närhet så har jag lämnat med ett leende på läpparna och en bubblig känsla i kroppen. En känsla som jag inte stött på någon annanstans och som verkar uppkomma ur ett välfungerande samspel människor emellan. Det måste vara den känslan forskarna menat!

Blev jag lycklig av fina relationer?
JA!

 

funkar

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av att shoppa? – Dag 87-88

Dag 87: Igår så råkade jag hamna precis utanför en stor festival, då jag hälsade på mina svärföräldrar som bor granne med festivalområdet. Under dagen fick jag visserligen lyssna på en massa musik alldeles gratis, men jag fick å andra sidan betala med uteblivet internet. Mycket folk på samma plats = Ingen täckning = Ingen bloggning.

Men tro inte att jag latat mig för det. Jag har testat lyckan på massor med olika sätt. Häng med svärisarna + en massa loppisshopping har det blivit! Relationer och shoppingtestande alltså 🙂

annatgrehs.jpg Loppisfynd: Underbar fotogenlampa

Men nu till dagens (Dag 88’s) tema: SHOPPING!
Jag har nu testat att shoppa fram lyckan på diverse olika sätt. Jag har handlat mat och möbler och inredning och bra-å-ha-saker. Jag har handlat på nätet, i butik och på second hand. Jag har betalt fullt pris, jag har reafyndat och jag har prutat. Men oavsett vart jag handlat, vad jag köpt eller hur mycket det kostat så har känslan varit detsamma:

Lycka i stunden: Det ÄR roligt att gå och botanisera i affärer, på loppisar och att hitta det där fina fyndet man bara måste ta med hem. Det är roligt att leta, det är roligt att köpa det, det är roligt att ta med det hem och det är roligt att visa upp det för sina nära. men…

lampa.jpg
Nyshoppad lampa

Ingen lycka i längden: Efter några dagar, en eller ett par veckor så börjar den där fina lampan, tröjan eller soffan liksom smälta in i mängden. Den börjar bli osynlig och man slutar att tänka på den ständigt och jämt. När man tittar på den så är det helt plötsligt inte det där fina fyndet man gjorde, utan en helt vanlig tröja, precis som alla andra i garderoben. Man vänjer sig med andra ord vid sakerna. I detta skede har jag märkt att jag börjar titta efter nya saker och så vips så har hela karusellen börjat om igen. Det blir alltså en ganska dyr väg till lyckan och dessutom en beroendeframkallande väg att följa. Bättre då att förlita sig på den uppsjö av gratis lyckostrategier som finns!

Jag har dock märkt att jag kan få samma lyckokänslor av att bara tänka och planera inköp av fina saker. Jag har undersökt i vilken butik jag ska köpa dem, vart jag ska ha dem i hemmet och hur det kommer att kännas/se ut när de väl står där. Men istället för att göra slag i saken så struntar jag bara i att köpa dem. All den glädje som kommer innan köpet kvarstår, men man gör både plånboken och lyckan en tjänst. Och ja, det funkar verkligen för efter ett par dagar har man glömt bort det!

Blev jag lycklig av att shoppa?
Lite ja, men mest nej.

funkar inte

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av att använda mina styrkor? – Dag 85

Som ni vet så gjorde jag ju ett test som visade mina toppstyrkor. Utifrån det bestämde jag mig för att testa att använda mina styrkor på nya sätt, vilket forskningen säger ska öka lyckan.

Jag valde att jobba med kreativitet som styrka och uppdraget var att finna ut nya sätt att väcka kreativiteten på. Eftersom att vi är nyinflyttade så har kreativiteten fått flöda fritt i nya hemmet och det har verkligen varit mycket tankeverksamhet som pågått i samband med det. Jag har studerat varenda liten vrå i lägenheten, funderat vad som behövs och därefter googlat, tänkt och funderat en hel del till. Jag har verkligen satt en prestige i att tänka ut finurliga lösningar istället för att göra det självklara och det har varit riktigt roligt!

Ett projekt jag har jobbat på är att göra egna doftpinnar. Jag var i en affär och såg sådana. Jag tyckte att det var en kanonidé och ville köpa ett set, men de luktade skunk! Att de dessutom kostade flera hundra gjorde inte saken bättre. Därför bestämde jag mig för att det nog inte skulle vara så svårt att göra egna, så jag påbörjade tankeverksamheten och nu någon vecka senare har jag en flaska med egna, fina doftpinnar ståendes här hemma (som doftar vanilj och apelsin – mmmmm)!

wpid-2014-07-24-23.21.41.jpg.jpeg

 

Jag har också planer på att bygga en hallmöbel som jag ritat på ett tag nu (väntar bara på leverans av den drivved som jag hittade när jag levde det enkla livet) så mer är på gång. I allmänhet så är det mysigt att gå och tänka på kreativa lösningar. Faktum med är att jag tycker att det är lika roligt att fundera ut hur jag ska göra som att faktiskt verkställa det.

Blev jag lycklig att att använda mina styrkor?
Ja, jag har haft väldigt många härliga timmar under detta uppdrag! Jag känner mig också väldigt kompetent eftersom jag åstadkommit saker längs vägen och när man gör bra så mår man bra. Tummen upp för detta alltså!

funkar

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av att vara sårbar? – Dag 83

Visa sårbarhet. Bara tanken på att göra detta fick det att krypa i kroppen på mig i början av detta projekt. Men jag har tagit mig an utmaningen med skräckblandad förtjusning och gång på gång klivit ur min komfortzon och ”visat mig svag”.

Jag kände mig oerhört ensam och ledsen en dag. Ny i stan med ny lägenhet i totalt kaos. Daniel på jobbet, ingen bästa vän 2 minuter bort att ringa och ingen mamma och pappa som kunde komma till undsättning. Då ringde jag till svärmor, inför vilken jag aldrig visat mig ledsen förut. När hon svarade så släppte jag alla spärrar och lät tårarna flöda. DÅ visade jag mig mer sårbar än jag gjort på många år.

För att visa sårbarhet krävs det mod och en smula galenskap. Mod att ta klivet och galenskap för att blunda för de imaginära riskerna. Vi alla enas nämligen i en rädsla. Rädslan för att behöva skämmas och bli bortstötta när vi öppnar upp oss. När jag pratade med Daniel om sårbarhet igår, så sa han något väldigt fint:

”Sårbarhet är paradoxalt. Om man visar sig sårbar slutar man att vara sårbar.”

Han menar att det går inte att såra någon som visar sig sårbar. När de dolda sidorna kommer ut i ljuset är de inte så läskiga eller hemliga längre. När alla skuggor är borta, så ser allt ganska normalt ut. En coachkollega till mig, Linnea Molander, säger det så himla bra: ”Det är aldrig bara du”. Hon har så rätt. Det är ALDRIG bara jag. Vad jag än delar med mig av som jag tycker är läskigt, pinsamt eller jobbigt att prata om så slutar det alltid med att jag får höra ”sådär känner jag också!”. Då enar erfarenheterna och rädslorna. Öppenheten skapar en tillhörighet.

När jag föreläser så blir jag lika nervös nästan varje gång. Då brukar jag helt sonika säga till publiken att jag är nervös och vips! så försvinner all nervositet. Efter föreläsningen kommer det ofta fram personer som tackar mig för att jag berättade om nervositeten och delar med sig av sina egna erfarenheter. Öppenheten enar oss. Men vad händer om jag inte berättar om nervositeten? När jag håller den inom mig och försöker döva den så stegras känslan och blir tillslut ohanterlig.

Jag har därför börjat se min kropp och mina känslor som ett litet barn som står vid sin mammas ben och säger ”mamma mamma mamma maaaaaammmmmaaaaaaaaa”.  Barnet ger sig inte förrän det fått mammans uppmärksamhet och likadant är det med kroppen och känslorna. När vi dövar dem så förstärks de bara tills vi tillslut inte kan ignorera dem. Bättre då att uppmärksamma dem direkt. Då blir de hanterbara och det negativa dämpas omedelbart.

Och det bästa sättet att uppmärksamma dem på är genom att dela med oss av dem.
Genom att visa den där förbaskade sårbarheten som är så läskig och underbar på samma gång.

Blev jag lycklig av att visa sårbarhet?
Ja, djupt och verkligt lycklig. Och ungefär 10 mentala kilon lättare.

funkar

Men svärmor då?
Att visa den sårbarheten har fört mig och svärmor närmare varandra. Tack vare den lilla händelsen så känner jag mig mer äkta och avslappnad när vi umgås. Några timmar efter mitt samtal plingade det på dörren och utanför stod hon och svärfar med blommor och varma leenden. Och sedan dess så vet jag att jag har ännu en oerhört fin stöttepelare att luta mig mot när molnen ligger gråa på min himmel.

 

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av att grubbla mindre? – Dag 81

Sedan dag 19 så har jag haft 5 minuters grubbeltid avsatt varje dag. Det har varit skönt och otroligt välbehövligt vissa dagar och andra dagar har jag inte ens behövt använda tiden för att det inte funnits något att grubbla över.

Insikter jag fått tack vare övningen:
Jag  har blivit mer medveten om mina egna orosmoment i livet. Jag har stenkoll på att jag dagligen oroar mig för vad andra ska tycka om vissa saker jag gör, hur jag ska hinna med allt jag vill och hur jag uppfattar andras ”signaler” (eg. kroppspråk, ordval + min intuitiva känsla). Ganska normala tankar och ingenting som jag behöver lägga mer tid på än 5 minuter om dagen.

Vidare så har jag upptäckt att mitt grubblande ofta berör gamla saker som jag trodde (!) att jag släppt. Det finns exempelvis en särskild händelse som kommit tillbaka flera gånger: Jag sa en sak till en vän som hen blev ledsen av (utan att jag menat illa). Jag fick inte veta det förrän efter ett tag och via en annan vän, vilket fick mig att känna mig urusel och skamfylld. Trots att jag direkt bad om ursäkt och att jag är helt säker på att vännen i fråga gått vidare, så har detta legat och gnagt i mig i flera år. Och jag har inte ens vetat det förrän nu! Jag har alltså lärt känna mig själv och mina tankar på ett helt annat sätt och det gör att jag nu enklare kan ta itu med detta.

Slutligen så har jag upptäckt att jag släpper onödiga saker snabbare än tidigare (innan övningen påbörjades). Jag definierar onödiga saker som:

1) Saker som jag inte kan kontrollera (börjar ofta med ”tänk om jag/de/han/vi/den…”)
2) Saker som jag glömt bort när jag väl ska grubbla

Övningen har med andra ord både gett resultat i form att mer tankestyrning och större självkännedom.

Det bästa med grubbeltestande upptäckte jag under dag 41: Nämligen min ”Akut-grubbling” som jag uppfann (typ) under en särskilt ångestfylld dag. Den plockar jag fram när jag drabbas av ångest, panikkänslor eller andra lite mer svårhanterliga känslor som inte ger sig av att jag ber dem återkomma på grubbeltiden. Den har hjälpt mig igenom flera riktigt jobbiga stunder och det känns skönt att ta känslorna på allvar och inte bara ignorera dem.

Jag har fortfarande orosmoment i livet och jag är fortfarande ledsen, arg, sorgsen, besviken, äcklad, upprörd och förbannad i vissa stunder. Men jag hanterar alla dessa negativa känslor. De hanterar inte mig. Och det mina vänner, det är en superkraft som heter duga!

Blev jag lycklig av att grubbla mindre?
Ja, för jag har mer kontroll över mina negativa känslor och ägnar bara tid och energi åt dem som verkligen behöver den tiden.

funkar

 

 

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av att leva det enkla livet? – Dag 80

wpid-20140708_234915.jpg

I lite mer än en vecka levde jag det enkla livet. Jag kom hem för två dagar sedan. Jag skriver om det först nu för att jag behövt tid att smälta allt. Att återanpassa mig till samhället och mitt egna hem.

Det finns något vackert i att leva för dagen. Att bo så nära naturen att man kan känna dess livsgivande kraft pulsera inom en. Jag kände mig vacker. Jag kände mig harmonisk. Jag kände mig rofylld ända in i benmärgen.

wpid-20140711_211014-1024x576

Det var så enkelt. Att elda för värme, öppna fönstret för kyla. Att på något sätt bli tvingad in i naturens tempo och att tvångs-slippa tv och all annan teknik. Det gör på något sätt att man känner sig ett med allt och inget. Som en del i det stora men också som den lilla, lilla fis i rymden man är. Om jag ville ha svalka eller tvätta mig gick jag ner till sjön, tvålade in hela mig och hoppade i. Håret blev silkesmjukt. En mjukhet som klorvattnet här hemma inte bistår med.

wpid-20140715_222223.jpgwpid-20140715_222349.jpg

Det enda jag saknade i livet var min kärlek. Om Daniel hade varit med mig dit så hade jag nog kunnat stanna där för evigt. Och så var det de där förbaskade myggen och knotten. De hade jag kunnat leva utan.

Efterdyningarna är som följer: Jag har ett starkt behov av att vistas utomhus. Jag har ett inre motstånd mot tv:n. Jag älskar att diska för att det påminner mig om när jag stod mitt ute i en dunge och diskade och kände vinden i håret och solen igenom träden.

Blev jag lycklig av det enkla livet?
Ja, mer än jag kunnat ana!

funkar

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av att byta vanor? – Dag 78

Jag har testat att bygga nya vanor med hjälp av en magisk formel.

Mitt uppdrag var:
”Efter att jag varit på toa, ska jag göra 2 stycken knäböj och sen göra en segergest.” 

Hur har det gått?
Tanken med detta var att jag skulle lyckas bygga nya, sunda vanor som gör att jag mår bättre. Om jag lyckats? Japp! Den magiska formeln funkar! Det är ett grymt knep för att bygga vanor – jag gör automatiskt 4 st knäböj varje gång jag besökt toaletten nuförtiden.

Detta har skett på lite mindre än två månader, vilket i är en fis i rymden med tanke på den extremt låga ansträngning som krävts. Jag har också känt mig riktigt framgångsrik under hela resans gång eftersom att jag ju klarat uppdraget.

Men… Blev jag lycklig av att bygga nya, sunda vanor?
Nja. Jag har ju lyckats, men i och med att beteendet har automatiserats så tänker jag inte så mycket på det längre. Detta i sig gör ju att jag inte får samma lyckokick som i början (på samma sätt som jag inte får en lyckokick varje gång jag borstar tänderna). Därför kommer jag att underkänna denna strategi i detta projekt.

Långsiktigt så tror jag dock att det är en av de bättre strategierna för att öka sin lycka. Detta då man ju exempelvis kan tillämpa andra lyckostrategier inom denna för att bygga positiva vanor. Tänk om du exempelvis tänker en tacksam tanke varje gång du kliver innan för dörren? Eller att mina 4 knäböj gör mig mer benägen att röra mycket på mig? Då gör vanebytet en stor skillnad.

Jag har gjort ca 640 st knäböj de senaste månaderna.
Hur många gjorde jag månaderna innan dess? 0 st.

 

funkar inte funkar

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av att koppla ned? – Dag 77

För en vecka och en dag sedan bestämde jag mig för att koppla ned under en veckas tid. Mobil-, internet och datafritt med andra ord.

Lärdomarna av en veckas nedkoppling är hur mycket tid det finns! Tid som ägnats åt framförallt två saker: Att umgås och att tänka.

Jag har varit mer närvarande i samtal, genom ökat engagemang och initiativtagande. Förmodligen så har min sociala kompetens ökat med flera grader under veckan 😉

Jag har känt mig mer harmonisk och hunnit processa nya intryck på ett annat sätt. Jag har sett världen genom ”ny-gamla” glasögon – med mer uppmärksamhet och mer nyfikenhet. En dag kom jag till och med på mig själv att sitta och studera grenformationerna på en björk, vilket garanterat inte hade hänt med en telefon framför näsan.

Vad jag gjort istället? Läst en bok, funderat och filosoferat, hängt med nära och kära och skrivit.

Det har också sina nackdelar. Jag har saknat att googla. Men å andra sidan är det bara en av alla saker jag velat googla under veckan som fortfarande känns relevant att googla. Jag har saknat alla nya intryck som kommer via nätet. Inspiration, nya kunskaper, nya intryck. Men nu när jag knäppte på nätet igen vart alla dessa intryck väldigt många och skapade nästan en stresskänsla. Därför var denna vecka nyttig för mig, för den fick mig att inse att lagom är lagom. Jag behöver få tänka, processa och smälta information för att ens ta den till mig. Jag har också saknat all den kommunikation som mobil, dator och internet innebär. Sms, mail och andra sociala möjligheter alltså.

Blev jag lycklig av att koppla ned?
Ja, jag är mer bekväm i mina egna tankar än för en vecka sedan. På tåget hem satt jag mestadels och tänkte (och läste), tid under vilken jag för en vecka sedan skulle ha spenderat på nätet. Jag känner mig också som sagt mer harmonisk. Men jag skulle inte vilja leva utan den kunskap som finns att hämta på nätet och inte heller kommunikationsmöjligheterna. Alltså ett nja.

Slutsatsen blir därför: Det handlar om att skala ned snarare än att koppla ned helt och hållet.

 

funkar intefunkar

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone

Blev jag lycklig av vänlighet? – Dag 72

Sedan ganska länge tillbaka har jag testat att göra gott för människor jag mött. Att vara vänlig på olika sätt alltså.

Det har jag gjort mest genom att le mot folk jag mött (grannarna på vägen till affären har varit särskilt utsatta) men också genom att skänka pengar till behövande, hålla upp dörrar, hjälpa människor som ramlat osv.

Första iakttagelsen är hur människor tinar upp och börjar att utstråla värme i samband med vänligheten. Jag minns särskilt en granne som kom gåendes i mötande riktning en dag då det småduggade. Vi båda gick hukade för att skydda oss mot regnet och när vi möttes tittade han ner i marken och såg ganska butter ut. Jag sade glatt hej och han tittade upp förvånat. Jag log mitt allra gladaste och att se honom spricka upp i ett härligt leende var helt underbart! Behöver jag säga att jag smålog hela vägen till affären?

Andra iakttagelsen är att vänligheten sprider sig. När jag ”blivit utsatt” för goda gärningar så har jag utan att tänka på det varit extra angelägen om att göra gott jag med. Både mot den som varit snäll mot mig och mot alla andra.

Vänligheten skapar alltså glädje både för mottagaren och för den som ger. Den skapar också en positiv spridning, som fina ringar på vattnet.

Blev jag lycklig av vänlighet då?
Ja, goda gärningar ökade min lyckokänsla!

image

Delad glädje är dubbel glädje!Share on FacebookShare on Google+Share on LinkedInTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someone